I morse sov jag gott, väldigt gott, t o m så gott att jag inte hörde när matte kom ner för trappen. Shit också, nu är min hemlighet avslöjad var det första jag tänkte. Matte försvann ut i köket utan att titta på mig. Kan jag ha haft sådan tur att hon inte såg mig? Det var knappt jag vågade andas och medan matte var i köket gled jag tyst som en mus ner från soffan och ut i hallen till min bädd. Så när matte kom tillbaka från köket låg jag och sov i min bädd, precis som alla andra morgnar och tittade nyvaket upp på matte. Smart va?

Attans också, matte såg mig visst ändå. Ögontjänare var hennes åsikt på saken. Matte låtsades bara att hon inte såg mig och när hon var i köket var det för att hämta kameran. Nu hann hon inte ta någon bild för kameran hade varken batteri eller minneskortet på plats.  Bilden nedan är från förra sommaren när jag var sjuk. Då mutade jag in soffan som min med mattes tillåtelse.