..nä, inte på oss, men på snöandet. Man ska ju inte gnälla, men måste det vara så djäkla kallt och varför måste det komma mer snö?? Hela tomten är full av snöhögar och smala gångar och det finns ingenstans att lagra all snö som skottas bort. Att promenera, om man nu kan kalla pulsandet i den djupa snön för att promenera, är tungt som attan. Men om vi nu ska vara positiva så är det bra för matte att få upp lite puls och visst är det vackert. Men nä, till Norrland vill vi inte flytta, det är vi ganska säkra på nu.

Idag sprang vi på Minou ute i skogen och vi busade lite i snön tillsammans.

Hon var nog allt lite rädd för mig, för hon satte full fart och precis framför slog hon på en tvärnit och vände om till matte. Bestämde mig för att vara snäll och inte skrämma livet ur den lilla lagottotjejen.

Sedan hittade jag en gren som jag väldigt gärna ville ha. Med mattes hjälp blev det tillslut en schysst pinne till mig.

Sedan for jag fram som en vilde genom snön så snönkockorna yrde runt mig.

Hääääärligt!!! Yippieee!!

Det var som sagt jag, matte, skogen och en helvetisk massa snö... Bara undrar, var promenerar alla andra??

Jodå, så småningom hittade vi en stig där andra hade gått. Till mattes stora lycka kan jag tillägga. Var inte så missnöjd jag heller, det är ju helt klart lite lättare att ta sig fram då.

Matte kan inte låta bli att slänga med ytterligare några värmande bilder. Med -15 grader och snöstorm som viner utanför fönstret så känns det sååå avlägset med värme, men sååå härligt. Matte vill också bada med havssköldpaddor och njuta av den värmande solen.

Matte skulle även kunna tänka sig att teleportera sig till den här stranden vid Tobago keys, bara för att för en liten, liten stund få hoppa i det kristallklara vattnet, men icke. Hon får nöja sig med att titta på bilderna. Men vad är väl en solvarm strand och turkost vatten mot en uppfriskande snöpromenad i bitande kyla?

Kim får experthjälp av en Dominicansk kille som tittade på bilderna i marinbiologi-boken och sedan utan problem visade var i området de olika arterna kunde återfinnas i verkligheten.  

Lektionerna avslutades med ett härligt bad från en klippavsats. Tyvärr ligger en tredjedel av klassen magsjuka och nedbäddade i sina hytter på Älva. Av bilderna att döma så verkar Kim ha klarat sig hitintills och vi håller tummarna för att han håller sig frisk den här sista veckan också. Nu återstår några dagar på Nevis och sedan avslutas äventyret nästa helg på Sint Martin, Simpson Bay. Vi hälsar Kim varmt välkommen hem! Mössa, vantar, långkalsonger och massor av kramar väntar på dig:)

Som vi nämnt tidigare så har matte aldrig provat långfärdsskidor tidigare i sitt drygt 40 åriga liv. Någon gång skall ju bli den första, så imorse vid 07.30 tiden plockade matte fram långfärdsskidorna som hon införskaffade på loppis för en 100-lapp för två veckor sedan och vi gav oss av ut på isen. Att ta sig fram i djup snö var svårare än man kunde ana. Matte levde i tron att man kunde skida uppepå snön, men tji fick hon. Skidorna, med matte på, sjönk envist ner minst 30 cm i snön och det var tungt att ta sig fram. Men skam den som ger sig, hon kämpade på och tog sig fram till ett skidspår och då gick det betydligt lättare. På den plogade isbanan låg ett tunt lager nysnö så vi tog oss hela varvet runt. Långprmenader i all ära, men någon högre puls ger det inte till skillnad från skidandet som satte fart i hela kroppen. Matte var sjöblöt av svett efter 1 timmes tur. Själv joggade jag med och tittade till en början mycket  förundrat på mattes nya sätt att ta sig fram på. Ville först leka med de där konstiga sakerna hon hade på fötterna, men det hade jag inte mycket för då matte gjorde klart för mig att det inte var tillåtet och att det inte var pinnar till mig.

Matte tyckte tydligen att det var ett ganska trevlig sätt att ta sig fram på då hon sade att skidorna kommer att användas fler gånger. Tyvärr får jag ju inte dra något nu, men förhoppningsvis till nästa vinter. I förebyggande syfte för att jag skulle vänja mig så fick jag på mig sele och lina, matte ville se om det gick att få mig att springa framför henne. Det gick så där, nu gick det ju som sagt tämligen långsamt framåt och det räckte med att jag joggade lite lätt, mer bredvid än framför, men det var kul tyckte vi båda två. Väl hemma gjorde matte alla hjärtans dag frukost med bla  äggröra och bacon. För att vara på den säkra sidan att inte förlora några kalorier blev det varm chocklad med vispgrädde. Det hör ju liksom ihop med skidåkning..

Efter en del envist ringande efter en återbudstid till veterinären (som desstuom ska vara mammaledig) gav det äntligen resultat och bokningskalendern i mars öppnades en enda dag för vår skull, vi känner oss mycket hedrade och tacksamma för det initiativet. Tid bokad för röntgen och undersökning tisdag fm den 16 mars. Det känns bra att äntligen ha fått en tid inbokad.

I övrig händer inte så mycket här, vardagen lunkar på som vanlig men imorgon är dock ett undantag. Då har matte tagit semester och hon ska  iväg på en "må bra dag", tillsammans med en kompis och svägerskan Erica (sheriff zeb´s matte). Det är en 40-års present till Erica och eftersom hon inte vet vad dagen kommer att innehålla så får den även här benämnas som "hemlig". Man vet ju aldrig om hon tassar in och läser min blogg..

Vi börjar alltmer längta efter vår, fågelkvitter, och barmark så man återigen kan spåra (men visst kan man lite smått börja ana vår i luften, eller är det bara mattes önsketänkande??). Dock lär vi nog få vänta ytterligare ett tag innan våren är här på riktigt, snön ser ut att vilja stanna. (fast det är klart, det är ju en förutsättning för att matte skall kunna använda sina långfärdsskidor igen).

Till er vinterfrusna själar så delar vi med oss av lillhusse Kims äventyr från karibien i väntan på att värmen skall komma till oss. Matte är avis och skulle också vilja uppleva allt roligt som klassen får göra på sin resa.

En vacker solnedgång på atlanten..

Spänstiga hopp från båten ner i det blå...

Efter 25 dagar ute till havs blev några i klassen så glada över att vara i land att de kysste marken:)

Efter lärarbyte har kemilektionerna ombord på Älva har nu bytts ut mot marinbiologi och religon. Nedan en vik på Martinique ..  

Kim och Victor mitt uppe i en  lektion om klippstrandens ekologi och alla dess små djur och växter som avslutades med snorkling och bestämning av olika zoner, arter och räkning av individer.

På ön Bequia besöktes Orton Kins turtle sanctuary, en fristad för Hawksbillsköldpaddan, där man arbetar för att rädda den utrotningshotade arten.

Med vita stränder och palmer som klassrum får halva klassen undervisning i marinbiologi och längre bort får övriga en genomgång i judendomens historia. Killarna i klassen har försett alla med färska kokosnötter att kalasa på som mellanmål (lokala trädklättrare bistod med lite hjälp, och de lär ha skrattat  gott när klassen försökte upprepa deras bedrift att öppna de hårda nötterna).

Vi önskar alla en fortsatt trevlig resa, än återstår drygt två veckors äventyr och besök av ytterligare några öar i den karibiska övärlden innan det är dags för hemresa.