Saccos beteende blev till slut olidligt. Såg att han under dagen hade kliat upp ett större blödande, vätskande sår i nacken. Det fick bli en tur till Bagis. I väntrummet tittade alla besökande förundrat på Sacco när han jagade demoner. Alla var hjälpsamma och hade något förslag till vad det kunde vara och vi fick höra flera historier om borrelia, mask m.m som kunde få liknande beteende. Personalen trodde först, innan de tittade på honom, att det kunde vara rävskabb. Veterinären konstaterade snabbt att det var fukteksem och de rakade nacken för att se hur illa det var. Det visade sig att det hade spridit sig blixtsnabbt under dagen. Torsdag kväll fanns det endast några små skorpor i nacken som jag trodde var fästingmedlet som hade klibbat ihop sig i hårstråna.

Sacco, som aldrig annars sätter mer än en tass i soffan, har nu mutat in den som sin. Som sjukling får man ju ha vissa förmåner, så matte har gett ett tyst, tillfälligt, medgivande. Han far runt i soffan så kuddar och dynor far iväg och sjunker sedan utmattad ihop och sover i flera timmar.

Det var fjärde veterinärbesöket på en månad (tur att det finns försäkringar). Det börjar bli mycket att hålla reda på nu med ögondroppar tre gånger om dagen, badda med Alsolsprit på eksemet, låta torka ett tag, på med salva 2 ggr om dagen och tabletter morgon och kväll, salva mellan tramdynorna då han är röd och irriterad där.  Veterinären trodde att han skulle blir bättre redan under helgen.  Det kliar något fruktansvärt och han ser verkligen ut som att han vill krypa ur skinnet. Tycker så synd om honom!

Titta, Arrak har börjat få schäferformer! Cool liten kille! Dryga tre veckor gammal.

Som att det inte räckte med diagnosen på Saccos ögon. Igår började han klia sig hysteriskt över hela kroppen. Idag blev det ännu värre, mellan varven kan han inte gå ordentligt utan snurrar runt, sätter sig ner och nafsar varhelst han kommer åt. Det ser ut som om han jagar demoner..
Kliar sig med tassarna där han kommer åt också. Ringde två olika djurkliniker för att rådfråga. Kan man vara allergisk mot cortisondroppar?
Inte troligt blev svaret. Kom sedan på att jag droppade honom med fästingmedlet Frontline i fredags morse. Har läst mig till att det är ytterst sällsynt (1 på 200.000) som får någon biverkning. Klåda nämndes dock som ett mycket sällsynt alternativ. Man kan ju tycka att en reaktion borde ha kommit tidigare?! Nu har jag schamponerat honom med grön såpa och hoppas att det känns bättre. Tycker redan att han kliar sig mindre. Får se när han torkar. Det fick bli både första och sista gången han fick fästingmedel på sig. Han är uppenbarligen väldigt känslig.

Idag har Sacco varit hos veterinären och fått diagnosen Kronisk ytlig keratit ”pannus”.  Sacco hade en ögoninfektion i mars som behandlades med ögonsalva och infektionen försvann. Vid månadsskiftet maj/juni var det dags igen. Veterinären hittade då en förändring i ögat som hon tyckte att vi skulle låta en specialist titta på.
Idag har vi träffat ögonspecialisten som har ställt diagnosen. Det är en form av allergi mot sig själv (allergi som inte har någon yttre påverkan), eller att kroppens och ögats immunförsvar krigar mot varandra.

Läs mer på   http://www.schaferportalen.se/artiklar/pannus.pdf

Det känns så tråkigt, han är ju så ung. Vanligtvis uppkommer det vid 3-5 års ålder.  Sacco är ju bara 1 år. Han kommer förhoppningsvis att kunna leva ett normalt liv ändå så länge han får cortisondroppar i ögonen, men han måste ha dem varje dag resten av livet.

Nu ska man ju inte gräva ner sig, det kunde ha varit värre....

Matte

Det här var inte snällt husse! Fotografera mig mitt i nattsömnen! Skönt är det att sova i alla fall, men till nästa gång kan du väl klampa lite mer i trappen så jag hinner vakna..
Vadå vakthund, det kan väl katterna sköta... zzzz

Nu är valparna nästan två veckor. På bilden är det Athena som med dimmiga ögon förundras över världen. Tjejen har livmodersinflammation, får medicin och vi hoppas att hon är på bättringsvägen.

Här är några av bilderna som Elin tog när Sacco och Mirko badade i Kvarnsjön 070610. Visst ser det härligt ut!

Idag har vi hälsat på valparna igen. Det är precis en vecka sedan vi såg dem senast. Det hinner hända mycket på en vecka. På bilden Athena som precis har öppnat ögonen, bredvid henne ligger Arrak. De är alla runda och goa och de kravlar livligt runt i valplådan. Vi konstaterade att benen skulle behöva bli lite längre för det är svårt att ta sig fram när magarna släpar i golvet:)