..så man kan ju inte förvänta sig så mycket annat än att vädret är opålitligt, men man blir ju så besviken, i alla fall blir matte det.

Igår var det nästan barmark och vi kunde spåra, idag är det åter igen vitt, vitt, vitt. Husse bytte bromsar på bilen igår och när däcken ändå var av och vädret så "vårigt" åkte sommardäcken på. Han hann inte mer än skruva fast sista bulten så var det fullt snöoväder. Matte var ganska nöjd med att husse hade eftermiddagspromenaden på sin lott.. just det, hon skulle ju vara snäll i en hel vecka:)

Matte hävdar bestämt att hon tycker vitt (läs snö) är trist och grönt (läs gräs) är skönt. Själv gillar jag vitt!

Igår kväll hade matte och jag lite dragkamp. Hon tycker jag är en usel kamphund... Ser ni inte hur jag tar i och kampar för glatta livet?

Undrar om det är något speciellt med just den 22 mars. Noterade att jag just denna dag även förra året utsattes för backträning. Det måste vara att våren är på gång och matte tycker att det är dags att lägga i en extra träningsväxel. Nästa år den 22 mars ska jag passa mig noga och kanske föreslå en långpromenad i skogen med både husse och matte istället.

Strosade runt på golfbanan på morgonen och njöt av utsikten...

..då matte fick syn på ett sandtag och genast fick massa konstiga ideér.
Phu, så jobbigt..

 Lite lättare nerför.. ok, jag erkänner, det är kul..

Efter golfrundan fick jag gå ett spår igen, sedan tränade vi lite hundmöten med Petras kursgäng innan det var dags att åka hem igen.

Jo, angående mitt koppel.. istället för att försvinna så har de förökat sig. Märkligt, eller hur? Det beror på en sjukdom som matte har drabbats av säger hon.

Efter att matte hade surat några dagar så hittade hon ett flexikoppel på Ica - till fyndpriset 95:, samma märke som  i djuraffären fast där kostar det nog det tredubbla. Antingen tog de fel betalt, för kopplet var inte prismärkt och inte heller prissatt i kassasystemet, eller så har djuraffärerna hutlösa avanser på sina varor.

Hur som helst, när husse städade bilen igår så kom mitt "borttappade" koppel fram. Matte hade inte tappat det under promenaden som hon trodde utan tankspritt slängt in det i bilen. Matte blev så klart jätteglad, men gladast var absolut husse, som brukar vara den som är tankspridd och ständigt får ta emot gliringar för sin tankspriddhet. Nu fick han en chans att ge igen med samma mynt och matte lär bli påminnd en lång tid framöver att det minsann finns fler än husse som lider av alzheimers light.  Han fick matte att lova vara snäll i en hel vecka, undrar hur det ska gå?

Igår, lördag, var vi ute och spårade. Känns härligt att snön börjar smälta undan och man kan var ute och aktiviera sig allt mer.

Fick gå ett direktspår. Jag tycker matte är sölig och att hon ska skynda sig på så vi kommer iväg någongång.

Var tvungen att göra ett stopp i spåret och uträtta mina behov - ett nödvändigt stopp så att säga. Jodå, jag hade fått en morgonrunda, men det räckte visst inte..

Det finns fler anledningar att stanna i spåret - onödiga anledningar.

Som spårapporter, dessa onödiga ting som stoppar min framfart när jag utför min viktiga uppgift som spårhund. Ok, jag stannar, men högst ofrivilligt, menjag tänker inte titta på apporten och absolut inte leka med den. Behöver inte godis eller annat tjafs mitt i spåret, det kan vi ta efteråt tycker jag. Matte tycker inte som jag. Hon älskar dessa små pinnar, tjoar och stojar som om hon hade vunnit 1miljon på lotto - minst. Helt ofattbart löjligt!

Sedan träffade vi Elin och Mirko för att träna lydnad. En parkeringsplats i Jordbro industriområde funkar lysande nu när det antingen är geggigt eller mindre insjöar på alla gräsplaner.

Hade roligt med min boll och vi tränade rutan, platsliggning och lite annat skoj. Fick sitta i bilen och vänta en liten stund medan matte pratade med Elin. Jag ville också vara med och höra vad som planerades och tassade fram till dem när inte matte såg. Har ni sett Hulken?? Så såg matte ut och jag ilade snabbt tillbaka till min plats. Att gå ut ur bilen utan tillåtelse är totalförjudet (det vet jag) oavsett om bakluckan är öppen. Måste ju chansa ibland, reglerna kan ju ha ändrats.. dessutom det var ingen trafik och inga hundar eller människor i närheten, vad spelar det då för roll? Och Mirko fick ju vara med - orättvist tycker jag.

På eftermiddagen blev det en tur till ängarna och jag fick springa och leta efter min boll.

Passade på att ta en sista tugga av snön, till nästa helg är den nog helt försvunnen.

Sedan åkte vi upp till svärmor, där vi lagade mat. Köttbullar, falukorv och stuvade makaroner efter svärmors önskemål. Ett bra val tycker jag som också gillar både köttbullar och falukorv.

Ibland blir matte så dj... arg på sig själv. Vi tog en tur längs motionsspåret tidigare ikväll. När vi kom fram till snögubben så passade matte på att fota den. Det var då det hände. Mitt nya fina flexikoppel som matte lite halvslarvigt hade stoppat ner i fickan måste ha ramlat ur när hon stod på knä och fotade. Det märkte matte först när vi hade kommit hem och skulle plocka ut det ur bilen.

Skitsur över sin egen dumhet var hon på väg att åka tillbaka, men husse var jättesnäll och erbjöd sig att ta ett nytt varv på slingan med mig. Dock utan att hitta något koppel. Självklart hände det här precis mitt på så man måste gå hela varvet runt. Jag blev så klart jätteglad över den dubbla kvällspromenaden, men matte är fortfarande sne och grämer sig över det förlorade kopplet. Varför hade hon inte skrivit tel nr på det?  Varför fota snögubben?? Varför kopplade hon mig inte när vi fick hundmöte? Varför lät hon mig gå lös HELA promenaden? Brukar alltid bli kopplad sista biten och vid hundmöten, men inte idag inte. Då hade hon upptäckt att kopplet var borta och kunnat gå tillbaka direkt. Ja, ja det är någon mening med allt som händer även om hon inte för sitt liv kan förstå vad det är för mening med detta. Hur som helst så är någon hundägare numera lycklig ägare till ett nytt, schysst flexikoppel - MITT!!!  Blääääää!!!

Hur som helst, här är snögubben..

Pussade lite till på den idag och då ramlade den omkull. Snart är den ett minne blott.. precis som mitt flexikoppel...

Har hunnit runt till en del bloggar ikväll, men det tar lite tid att läsa ikapp när man inte har haft tid att uppdatera sig på ett bra tag. Vi fortsätter att läsa era bloggar imorgon.. Nu måste vi gå och sova så vi orkar upp i morgon.

Tiden har inte räckt till att blogga senaste tiden. Vart tar tiden vägen??

Sover man bort den?? Städar bort den? Jobbar bort den? Eller rinner den bara iväg utan att man märker det? Hur som helst, nu har vi uppdaterat de senaste två veckorna någorlunda. Ska försöka hinna med att titta in hos er alla också, är nyfiken på vad ni har haft för er sista tiden.

Idag har matte och jag varit vid Ågestagården och promenerat. På parkeringen fanns bara en enda bil så vi hade hela skogen för oss själva. Inga skidåkare, inga joggare eller söndagspromenerare i spåren. Gick runt lite på måfå i nästan 2 timmar, tränade lite längs vägen, busade och så gjorde matte ett köttbulleträd åt mig. Passerade en något ledsen snögubbe längs stigen som någon hade gjort. Den såg ut att inse att dess tid snart var förbi. Jag tyckte lite synd om den och gav den en tröstande puss, vilket fick den att se ännu mera ledsen ut. Tyvärr hade inte matte någon kamera med sig idag så vi kunde inte föreviga den.

Här en bild från igår istället.

 Idag kändes det faktiskt som om våren är på gång med stora steg. Fågelkvitter och lite varmare i luften. Vi välkomnar våren med glädje!

Nåja, det finns vissa fördelar med vintern säger matte som ägnade ett antal timmar i torsdagskväll med att städa och göra fint så att helgen kunde ägnas åt annat. Två dygn senare ser det värre ut än det gjorde innan städningen. Besökare skulle helt klart få uppfattningen att vi inte äger varken dammsugare eller golvmopp. Medan jag följde med husse på promenad norr om stan längs Mälaren, tog matte nya tag med både mopp och dammsugare. Jodå, de inte bara finns, de används också, tro det eller ej. Jag fick mig en genomgång också, inte med dammsugaren, men med både klotång och borstar av olika slag. Matte såg nöjd ut, jag något mindre nöjd, tyckte jag dög som jag var innan. Får väl vara glad att jag slapp tortyrkammaren, men kommer den också så småningom. Det gör den alltid när det börjar bli lerigt ute och matte tycker jag är smutsig. 

Började lördagsmorgonen med lite gymnastik och stretching. 

Följt av lite styrketräning..

 och ett sprinterlopp..

Sedan träffade vi Elin

och Susanne..

Självklart var Mirko med (dreggel Mirko sade matte)

.. och Kox, som hade blivit av med en tand.

Sedan var det dags för uppletande. Mitt SBK täcke glömde matte kvar hemma så jag fick låna Mirkos.

Susanne springer glatt ut med några saker..

Som jag såklart hittar och kommer tillbaka med...

Nåja, nästan i alla fall. Vadå lat och slarvig? Räcker det inte med att hitta den och lämna den två meter från matte???

Sedan tränade vi lydnad en kort stund och jag fick köra en budföring med Susanne. Jag var på gott humör och gjorde det jag skulle vilket gav belöning och jag kände mig nöjd.

En bild på Mirko som har en så söt rosa prick på nosen. Ett tidigare sår som tappade pigmentet.

Tack för en trevlig dag! Det var verkligen länge sedan sist. Ser fram emot våren, ljusa kvällar och fler träningstillfällen i goda vänners lag.

I helgen som var tänkte matte skriva, kanske inte att det kändes vår, men i alla fall helt klart "mindre vinter".  Vi hann med att gå ett spår, det var länge sedan sist och matte sade att jag var lite vimsig. Men "lite mindre vinter" - det var då det. Nu början av veckan var det full snöstorm ute och det snödrivorna tornade upp sig överallt. Matte undrade förtvivlat vad det skulle vara bra för. Själv tycker jag att det är toppen med all snö - blir alldeles till mig säger hon.

Ja, se det snöar, ja se det snöar - HURRA!!

 Titta så kul det är är!

I söndags tränade vi lydnad vid Ågesta och passade på att träna lite hundmöten med några av Petras kursdeltagare.