Det där med att matte åkte och tittade på lydnadstävling i helgen straffade sig omedelbart! Ivrigt påhejad av Elin och Mirko har jag blivit anmäld till en tävling, en lydnads 1:a. Har jag blivit tillfrågad? Har jag sagt att jag vill vara med och tävla?  Tar matte någon hänsyn till vad jag tycker? Nej, nej och NEJ! 
Matte hade nästan lovat att vi skulle lägga tävlingsplanerna på hyllan. Hon har visst ändrat sig...

 I smyg smider jag planer, jag kanske skall testa samma variant som när vi debuterade i lydnadsettan förra året... Då lyckades jag nolla hela fyra moment. Det ni! Inte illa!

Vem vill ligga kvar på platsliggningen när en stor Rottweilerhane blänger på en 5 meter bort och matte lämnar mig åt mitt öde.. Jag tassade iväg i samma ögonblick som matte tog första steget på väg därifrån!
Linförigheten får nog matte ta åt sig äran för. Domaren tyckte att hon höll kopplet för kort, fast det var visst inte någon stiluppvisning direkt ändå enligt husse som tittade på...

Läggande under gång.. verkade onödigt, jag skulle ju ändå ställa mig upp snart igen, det gäller att spara på krafterna...

Apportbocken, nähä ni, där går gränsen, jag spottade ut den direkt.. 

Annars kan jag testa varianten från ihöstas och äta gräs under linförigheten. Det var inte heller så poppis:) Matte tog tag i mig då, det blev en stensäker nolla det också!
Fast då var jag duktig på platsliggningen och låg kvar trots att hunden närmast reste sig, kom fram och nosade på mig och började jaga iväg de andra..

Matte hoppas dock att jag har mognat (hörde ni?) under året och att jag förhoppningsvis är lite mer samarbetsvillig.

Hur som helst så blev det ett besök i godisaffären på väg hem. Matte pratar om nya leksaker och "motivationshöjande" vad det nu är. Såg att matte fyllde en påse med såna där goda, svarta, leverbitar också.

Här är mina nya bollar. Den stora bollen piper, jag är mycket stolt och glad för den. Bar den hela vägen hem från affären alldeles själv.

Kanske att jag ska skärpa till mig LITE på tävlingen när matte är  så snäll.