Idag kom Arrak på besök medans matte jobbade. Han hade varit på sjukgymnastik och var blöt efter badet så han fick ligga hemma hos oss i värmen i stället för i den kalla bilen så han inte skulle bli sjuk. Det gick över förväntan och både Arrak och Sacco höll sig väldigt lugna hela tiden. Kan konstatera att Sacco är något snällare och mer tolerant mot Arrak än mot Affe. Dock hade han inte den minsta tanke på att dela med sig av sin mat. Som vanligt pinade han i sig maten bara för att inte Arrak skulle få minsta smula. När det efter en kvart äntligen var tomt i skålen skrapade han med tassen i skålen för att visa att han minsann ville ha mera mat...

Dagen till ära fick Kenneth lite hjälp i köket. Egentligen stod det rotmos och fläsklägg på matsedeln idag, men Kenneth hade glömt plånboken hemma så det blev till att tillaga något av vad som fanns i kylskåpet (och frysen har varit trasig så den var helt tom). Arrak var glatt med och valde middagsmat (det blev inte någon GI mat idag). Själv kunde jag lugnt sätta mig och blogga, tryggt försäkrad om att korvbitarna blev ordentligt räknade..

..säger ordspråket. Precis så blev det när Sacco försvann ut på promenad. Då fick Arrak vara herre i huset och han satte sig bekvämt till rätta i Saccos bädd och tuggade glatt på den grymtande grisen som är Saccos favoritleksak. Väl medveten om att Sacco inte längre fanns i närheten:)

Hjälp har vi ju fått en del genom åren av broder min. Självklart ger vi en hjälpande hand tillbaka om det behövs. Vi konstaterade dock att det krävs lite mer arbete för att kvalificera sig till taklagsfesten:) (Vilken tur att det är en del kvar på huset). Hur som helst så tillbringade vi dagen med att få upp takpannor på taket. Tungt elände.. 4 pallar fick vi med gemensamma krafter upp under dagen. Efter lunchrasten, som kanske blev lite lång, tyckte vi alla att buntarna med takpannor vägde minst det dubbla. 

Sacco fick tillbringa dagen till största delen i bilen för jag ville inte ha honom springades under skyliften i obevakade ögonblick. Som tur var hade vi hunnit med en långpromis på morgonen. Eftersom jag är höjdrädd är jag tacksam för marktjänsten som jag tilldelades. Varje gång korgen på skyliften var lastad med pannor fick jag dock lite tid över att leka med Sacco medan de andra lastade av uppe på taket. En gammal kabelrulle blev ett perfekt hinder att hoppa över.


Zebban hade, till Saccos stora glädje, husarrest med total vila efter att ha sträckt sig tidigare i veckan. Vi kunde också konstatera att småkusinerna var duktiga på att hantera både Sacco och bollkastning. När Rickhard och Henke sa "loss" släppte Sacco snällt bollen och väntade ivrigt på nästa kast.

Jag förstår att Bosse och Erika längtar efter att få flytta in i sitt nya hus. Det nuvarande har, hm, möjligen en del att önska i flera avseenden. Det gamla huset, som min farmor och farfar och senare min farbror har bott i innan Bosse och Erika köpte det, har nog inte fått någon renovering sedan 60-talet. Det ryktas att man måste hålla i lakanen i sängen om natten när det stormar ute för att de inte skall blåsa bort:)

Kenneth och jag konstaterade också att vårt tvättstugeprojekt hemma känns tämligen lagom att ta tag i. Det känns skönt att ha det mesta av husbyggandet bakom sig. Det är en slitig period på många sätt.

Vilken fantastisk natur vi har runt hörnet här i Ågesta! I morse begav jag mig iväg med Sacco till skogen bakom ängarna där vi brukar spåra. Jag har aldrig varit där annat än vid de tillfällen vi har lagt spår. Man kan undra varför då det är ett helt fantastiskt område att promenera i, massor av stock och sten perfekt för lite roliga aktiviteter längs vägen. Säger jag "var kan man sitta" till Sacco nu så tittar han sig omkring efter lämplig stor sten och hoppar glatt och stolt upp för att sedan invänta lite godis för att han har varit så duktig att hitta en bra sittplats till matte:)

I 1 och 1/2 tim tim gick vi runt på måfå utan något mål och insöp doften av en nyvaken skog , lyssnade till fågelkvitter och njöt denna morgon när solen tittade fram över berget och temperaturen säkert närmade sig +10 grader trots att det bara är början av februari. Kors och tvärs följde vi små rådjursstigar allteftersom lusten föll på. Inte en enda joggare, hund eller övergiven plastpåse på marken såg vi till. Att få uppleva det i Stockholm känns helt fantastiskt! Det enda liv vi såg var de vita rumporna på en rådjursfamilj som sprang iväg. Tyvärr blev det inte något kort då jag i dessa ögonblick inte ville tappa kontrollen över Sacco som betraktade rådjuren med stor förtjusning och en tämligen förhöjd adrenalinhalt.

Några andra bilder blev det dock, tvyärr av dålig kvalitet då jag bara hade mobilen med mig som kamera.

Sedan några veckor tillbaka bor Affe med husse och matte i torpet medan det fixas stambyte i deras lägenhet.  Det gör att Sacco och Affe träffas ganska ofta nu. Visst muttrar Sacco lite fortfarande  och är lite styv i korken, men under ytan så tycker han att det är väldigt roligt både att jaga Affe och när Affe jagar honom. På förmiddagen idag var vi på promenad tillsammans i Ågesta och då fick de tillfälle att leka tillsammans på ängarna.

Vi hade turen att träffa Mira och Wilma under promenaden också. Affe fick busa runt med dem båda två. De har så roliga miner, man undrar vad de säger till varandra. Sacco fick fick vara kopplad så Affe och tjejerna fick leka ifred då han ville ha dem för sig själv och gärna körde iväg Affe. Jag tyckte Affe skulle få passa på att leka lite när tillfälle gavs. Sacco träffar Mira och Wilma lite mellan varven ändå. Till slut slut började de se både trötta och nöjda ut.

Jo, under promenaden fick vi möte med en stor hund trodde vi först, men det var fel. Under pälsen gömde sig en liten nyfiken ponny.