Hjälp har vi ju fått en del genom åren av broder min. Självklart ger vi en hjälpande hand tillbaka om det behövs. Vi konstaterade dock att det krävs lite mer arbete för att kvalificera sig till taklagsfesten:) (Vilken tur att det är en del kvar på huset). Hur som helst så tillbringade vi dagen med att få upp takpannor på taket. Tungt elände.. 4 pallar fick vi med gemensamma krafter upp under dagen. Efter lunchrasten, som kanske blev lite lång, tyckte vi alla att buntarna med takpannor vägde minst det dubbla. 

Sacco fick tillbringa dagen till största delen i bilen för jag ville inte ha honom springades under skyliften i obevakade ögonblick. Som tur var hade vi hunnit med en långpromis på morgonen. Eftersom jag är höjdrädd är jag tacksam för marktjänsten som jag tilldelades. Varje gång korgen på skyliften var lastad med pannor fick jag dock lite tid över att leka med Sacco medan de andra lastade av uppe på taket. En gammal kabelrulle blev ett perfekt hinder att hoppa över.


Zebban hade, till Saccos stora glädje, husarrest med total vila efter att ha sträckt sig tidigare i veckan. Vi kunde också konstatera att småkusinerna var duktiga på att hantera både Sacco och bollkastning. När Rickhard och Henke sa "loss" släppte Sacco snällt bollen och väntade ivrigt på nästa kast.

Jag förstår att Bosse och Erika längtar efter att få flytta in i sitt nya hus. Det nuvarande har, hm, möjligen en del att önska i flera avseenden. Det gamla huset, som min farmor och farfar och senare min farbror har bott i innan Bosse och Erika köpte det, har nog inte fått någon renovering sedan 60-talet. Det ryktas att man måste hålla i lakanen i sängen om natten när det stormar ute för att de inte skall blåsa bort:)

Kenneth och jag konstaterade också att vårt tvättstugeprojekt hemma känns tämligen lagom att ta tag i. Det känns skönt att ha det mesta av husbyggandet bakom sig. Det är en slitig period på många sätt.