Som vi berättade tidigare var vi till Kvarnsjön med Elin och Mirko i lördags. Vi tog en lite längre tur än den vanliga så det blev en härlig 2 tim tur i det vackra vädret. Vi tackar E och M för trevligt sällskap.

Trots att det var länge sedan sist så skötte vi oss exemplariskt och fick strosa runt lösa, var och på sitt håll. Mirko tittade på mig en gång och då åkte min svans upp som en hiss sade matte. Vi respekterar och ignorerar varandra och då är mattarna nöjda och vi också. Fridens liljor helt enkelt:)

Väl framme vid Kvarnsjön plockades picknicen fram (tyckte det var konstigt att matte hade ryggsäck med sig). En hel korv var fick vi, mums!

Håller med Mirko om att korvar ska ätas i små, små bitar. En hel korv tar ju en evighet att sätta i sig. Elin var snäll och gjorde småbitar av Mirkos korv så Mirko tackar genom att ge matte en puss:)

Mirko hittade ett fint, rött näckrosblad som han provade att äta. Smakade visst inget vidare, men det var vackert att titta på.

En and kom simmande förbi, den måste ha känt lukten av vår matsäck för den bara gled förbi, kollade läget, och simmade sedan tillbaka igen när det inte gav någon utdelning.

Matte skulle fotografera alla grodyngel hade hon tänkt sig. Jag ville gärna vara med och assistera så precis när matte hade satt fingret på avtryckaren, ja då dök min tass upp i bilden. Men man ser ju grodynglena ändå, eller hur? Bilden blev ju så mycket bättre när jag fick visa upp min tass!

Idag har vi varit och spårat och sedan tränat lydnad på klubben. Men det får jag berätta mer om senare i veckan för nu är det läggdags. Måste dock berätta om att matte höll på att sätta i halsen tidigare i kväll när hon fick ett samtal från Extras matte Pia ikväll. Hon ville ha hjälp med en dold platsliggning. Det var då det gick upp ett ljus för matte att hon inte alls har läst tävlingsreglerna som hon trodde sig ha gjort. Skummade uppenbarligen igenom stycket om platsliggningen. Alla moment lät väldigt bekanta.. men vid en närmare titt så står det faktiskt  "...avlägsnar sig gående utom synhåll.." AHHHH utom synhåll, shit, hinner man lära in det på 3 kvällar?? Jo, ja vet Dollar kan, men vi är inte riktigt på samma nivå.  Ja, ja det går som det går. Tur att Pia ringde, annars hade vi inte upptäckt det förrän tävlingsledaren hade sagt till på tävlingen. Det hade varit mindre roligt, nu är vi i alla fall medvetna  om det.

Glömde berätta att vi var på musjakt i lördags, inte bara en gång utan två.

Det började med att matte såg Tyson komma springande med den här lilla stackaren i munnen. Det var nog i sista stund vi fick den lilla skogsmusen på säker mark....

När vi kom hem från grillfesten sent igår kväll möttes vi av Tuffe i hallen som intresserat följer något med blicken (som vi inte ser för hallen går lite i vinkel). Tuffe är aldrig intresserad av någonting. Han sover, äter och sover. Följer slaviskt sin ät och sovklocka 24 tim om dygnet. Matte blev direkt misstänksam och började titta runt i hallen utan att se något. Man ska lita på magkänslan så upptäcksfärden går vidare in i det blivande duschrumet (nu fyllt av bråte från golv till tak). Jodå, mycket riktigt, en liten mus skymtades i ett hörn. Ut med alla saker, blocka golvet i hallen.. men icke..

Man ska inte tro att man kan stänga inne en mus. 1 mm räcker och vips kilade den rackaren över golvet in i förråd 2 under trappen (också det fyllt av byggnadsmaterial och annat skräp från golv till tak). Matte hoppar högt, skriker, och får tämligen höjd puls. Vilken fåntratt hon är. Hon påtalar att det egentligen inte är musen, utan att det är att musen är på fel ställe som gör henne upprörd (vet inte om vi ska tro på det). En mus i skogen är helt ok, men inte inomhus. Klockan är tämligen mycket, alla är trötta och griniga, men alternativet att låta problemet vara till morgondagen känns inte som ett möjligt alternativ. Efter att ha tömt ut all bråte även ur förråd nr 2 (vet ni hur mycket prylar man får in i två förråd på ca 3 kmv st?? - en helv.. massa kan vi lova). Efter så där en 45 min lyckades vi till slut få fast målet för vår jakt och husse bar snällt ut den lilla skogsmusen där den hör hemma och matte kunde andas ut igen.