Efter att ha tillbringat förmiddagen på nya dagiset så har jag mest legat och sovit under eftermiddagen. Efter kvällspromenaden låg jag på verandan och sov. Såg att Tuffe (katten) kom upp i hörnet av verandan. Kände för att gå fram och hälsa lite på honom och stoppade huvudet under stolen för att komma åt att nosa på honom. Det var då det hände, baden baden stolen attackerade mig. Jag tog ett steg bakåt och detsamma gjorde stolen. Jag vände mig om och rusade över hela verandan och nerför trappen med stolen tätt i hälarna. Jag greps av vild panik och fortsatte nerför grusgången. Matte, som var inne, måste ha haft snabb reaktionsförmåga för hon kom utrusande på trappen på några sekunder och ropade åt mig att stå still.  Jag hade inte tid att lyssna då jag hade fullt upp att brottas med min motståndare. Matte hann i kapp oss och högg tag i nackskinnet på mig och sade åt mig på skarpen att stå still. Det visade sig att ringen i halsbandet (som man fäster kopplet i) hade fastnat på en skruv. Var rejält skärrad efter incidenten och självförtroende var väl inte direkt på topp.

Häromdagen blev jag stungen på nosen av en geting när jag låg på trappen och sov. Börjar fundera på om min trygga borg (verandan) inte är så trygg..

Matte kom och tog kål på getingen medan jag frenetiskt gnuggade min ömmande nos. Hör jag en geting nu så lägger jag benen på ryggen och springer iväg på betryggande avstånd och inväntar tills hjälp anländer.

Ang getingstick så fick husse, som är livrädd för getingar,  ett getingstick på rumpan samma kväll när han kröp ner  i sängen, trots att han skakade lakanen innan han kröp ner. Augusti är ingen bra månad ur getingsynpunkt säger matte, de är många, slöa och finns överallt.

Efter att ha varit på dagis på förmiddagen och sedan legat hemma och tagit igen mig en stund (det är jobbigt med alla nya intryck, hundar och människor) så åkte vi ut och till Petra, Tjejen och Arrak för att spåra. Matte tyckte jag behövde få göra något roligt.

Petra gick ett jätte, jätte långt spår till mig och medan spåret lade till sig hann jag busa med Tjejen på ängarna och Arrak fick gå sitt apellspår. Efter en timme var det dags för mig att jobba. Jag var duktig och hittade   och markerade de två första apporterna. Efter en väldigt lång bit så hängde min favoritboll på en gren, men jag var så trött vid det här laget att jag orkade inte ens ta den. När spåret korsade en grusgång (ett motionsspår) så tappade jag spåret lite och vimsade runt en stund med lite hjälp var jag på spåret igen och lyckades ta mig till slutapporten som jag sprang förbi. Den stod lutad mot ett träd och jag tyckte trots min trötthet att spåret var roligare. Var jättetrött efter det långa spåret och satte mig i mossan och bara flämtade. Sedan var det skönt att vila ut i bilen medan Tjejen gick sitt spår. 

Vi tackar för en trevlig eftermiddag!

Ang inskolningen på dagis så går det hitintills ok, jag har dock inte fått träffa alla hanarna, bara tikarna och en ung kungspudelkille som är helt ok. De andra ska jag få träffa på måndag när erfaren personal är med. Det är en stor, svart hane där som rider på alla andra. Jag kommer inte bli glad om han försöker rida på mig..