Ja, då har vi äntligen kommit över tröskeln och klarat av vår första tävling. Det var väl ingen lysande start direkt, med en hel del 0:or, men vi tar lärdom av misstagen och satsar på ett bättre resultat i augusti då vi är anmälda till ytterligare en lydnadsklass 1 tävling. (Jag är glad att vi debuterade i en lydnadsklass och inte med apellspårstävling). Så till den bistra sanningen - Hur gick det?
Platsliggningen - som jag trodde Sacco skulle klara galant blev det en 0:a på. Sacco reste sig och gick efter mig i samma sekund som jag lämnade honom. Som tur var störde han inte någon annans platsliggning.
Tandvisningen - vilken höjdare! Lättförtjänta 10 poäng då Sacco snällt lät sig visiteras i munnen.
Linförighet - Jag hade inte koll på att det var kopplets fulla längd som gällde. Fick en 0:a för att kopplet var för kort. I övrigt var momentet kanske inte någon höjdare då han tittade en del på tävlingsledaren som gick med runt på planen och kommenderade. Dessutom nosade han i backen vid något tillfälle och drog till i kopplet. Annars ingen katastrof i alla fall.
Läggande - Här får jag skylla mig själv som började trixa med momentet två dagar före tävlingen. Ett moment som har suttit kanonbra under en lång tid och som alltid fungerar annars fungerade inte på tävlingsdagen och Sacco lade sig inte ner som tänkt på kommando. Så här i efterhand hade det varit bättre att upprepa kommandot än som nu återgå till en stående hund. Ytterligare en 0:a till protokollet.
Inkallande - Fungerade bra. Sacco lite glad i hågen tog ett litet extra skutt när han skulle sätta sig fot vilket resulterade i kommentaren "dåligt avslut". 8 poäng fick vi för insatsen.
Ställande - fungerade bra men flyttade sig något steg bakåt när han skulle återgå till sittande. 7,5 poäng blev det i alla fall.
Apportering - En 0:a som väntat. Sacco gillar inte att hålla apporten. Vi får prova någon ny variant för att lära in detta.
Hopp över hinder - Gick över förväntan och gav 8,5 poäng.
Helhetsintryck - 6,5 poäng, inte så lysande, men dock godkänt.
Vi tröstar oss med att vi trots den stapplande insatsen kom på en 7:e plats av 10 startande. Hem till kammaren för att fortsätta träningen!

Nu har valparna hunnit bli 1 vecka gamla.
På bilden Arko - titta nästan att han står redan! 

Idag har vi hunnit med allt möjligt. Tidigt i morse, innan det hann bli alltför varmt, träffade vi Elin och Mirko i Ågesta. Vi hjälptes åt med att lägga spår åt varandra och jag tror att vi alla var nöjda med spårningen. Efter spårningen fick Sacco och Mirko busa runt på ängarna. Det fungerade jättebra och de for fram som virvelvindar. Vi tog oss en promenad ner till Kvarnsjön och lät dem ta sig ett svalkande bad. Lite trevande i början, men de blev modigare och modigare och tog sig flera simturer (bilder kommer snart). Nere vid sjön blev det lite lättare gruff, men de övergick snabbt till lek när vi avledde dem till andra aktiviteter. Inte alltid så lätt med två hanar i samma ålder. Båda är dock väldigt snälla och lugna så vi hoppas att de kommer att forstsätta att ha kul tillsammans.

På kvällen gjorde vi sällskap till Tyresö brukshundsklubb för ett lydnadspass.
Det är där vi ska tävla på onsdag (jösses så fort tiden har gått, det är redan dags - Hjälp!!). Har bestämt mig för att göra ett försök och åka dit i alla fall. Troligtvis kommer Sacco inte att hoppa och definitivt så kommer han inte att ta apporten, men någonstans måste vi ju börja...
Efter träningspasset kände vi oss alla nöjda med dagens insatser.
Två dagars träning kvar, sedan är det bara att hålla tummarna..

Vi har fått kontakt med en ny träningskompis. Elin och Mirko som nyss har flyttat till Stockholm från Umeå. Mirko är en stilig schäferhane som i dagarna blir 1 år gammal. Vi hälsar dem välkomna till Stockholm och ser fram emot många träningspass och promenader framöver.

Tjejens valpar har nu fått fina namn. Affe, Arko, Arrak och Athena.  I lördags var vi och hälsade på dem. De är ljuvliga! Man kan sitta hur länge som helst och bara titta på dem. Nu väntar vi på att tiden skall gå fort och att de ska öppna ögonen och börja springa runt. Vi ser också fram emot att Tjejen så småningom återhämtar sig efter mammaledigheten så att vi kan återuppta promenader, spårning och lydnadsträning igen.
På bilden en härligt morgontrött Affe, 3 dagar gammal.

Det här är Tuffe som egentligen heter Tuff Tuff. Han är vår härliga, röda, hankatt som våra söner Kim och Tobias fick i födelsedagsprensent av vår kompis Trissan för två år sedan. Tuffe är till största delen Norsk Skogskatt men det är också lite Perser i honom. Det syns på den lite trubbiga nosen. Han ser jätterolig ut när han äter för han plogar som med en grävskopa för att få in maten i munnen. När det gäller mat är han väldigt kräsen. Helt enkelt så kräsen att bara äter en enda sak och det är knacks. Ibland vill man ju skämma bort sina småttingar lite extra, men i Tuffes fall är det helt meningslöst. Att försöka bjuda honom på strömming, räkor eller oxfilé får honom att rynka nosen, vända på klacken och förnärmat gå iväg med en blick som säger - Var har du gjort av mina knacks??
Tuffes bästa kompisar är katten Kalle som bor i grannhuset och Sacco. Tuffe kommer springande och stryker sig mot Sacco och han ser ut som om han skulle vilja krypa in under skinnet på honom. En annan av Tuffes ögonstenar är sonen Kim, inte undra på det så som Kim skämmer bort honom med gos och kel.

Det här är Tyra. Hon är en angoratjej på två år. Vi tog hand om henne hösten -06 då Saccos tidigare dagmatte inte kunde ha kvar henne längre. Hon är minst sagt speciell och lite knepig i temperamentet. Inte aggresiv på något sätt, men hon pendlar mellan att vara hysteriskt rädd till att vara gosig i överkant, speciellt då hon löper, vilket hon gör så där var 3:e vecka. Första veckan hos oss tillbringade hon under badkaret, andra veckan under sängen och tredje veckan i garderoben. Sakta har det gått framåt och hon börjar så smått gå ut. I början endast nattetid, men nu även på dagtid. Numera springer hon inte och gömmer sig så fort någon passerar utan ligger lugnt kvar. Våra gäster får dock sällan se mer än svanstippen på henne. Hon är ganska busig och vår förhoppning är att lilla Tyson ska locka fram hennes bättre sidor och att de skall kunna leka och ha roligt tillsammans. I skrivande stund ser det ut att gå åt rätt håll.

Det är jag som är Tyson. Jag tror att jag heter det i alla fall. De kallar mig så mycket. Tyson, Spock, Vincent, Pip-Larsson (precis som att jag skulle pipa mycket??), Tarzan, Leo, Tengil,  mattes gull, husses hjärta, grynet. Nu får de väl allt ta och bestämma sig. Fast det sägs ju att kärt barn har många namn så jag får väl känna mig hedrad. Jag är en maincoon kille på 16 veckor och en tuff liten kille säger matte. Första dagarna fick jag hålla mig inomhus och sedan fick jag gå ut på verandan. Där är det kul för den är högt belägen och man har utsikt över allt som händer i närområdet. Man kan springa under hela verandan också och leka kurragömma. Redan fjärde dagen tassade jag iväg en bra bit bort, men då kom matte springandes och hämtade mig och tyckte att jag skulle ta det lite lugnt. Suck, det var ju spännande där långt borta, människor kan vara så tråkiga och snusförnuftiga. Inomhus har jag redan utforskat det mesta. En poppis aktivitet är att krafsa jorden ur blomkrukorna. Det blir så snyggt!! Annars sover jag ganska mycket, ibland med ett öga på glänt så man inte missar något. Matte säger att jag är en cool kille - då sträcker jag på mig för det tycker jag också!