Saccos beteende blev till slut olidligt. Såg att han under dagen hade kliat upp ett större blödande, vätskande sår i nacken. Det fick bli en tur till Bagis. I väntrummet tittade alla besökande förundrat på Sacco när han jagade demoner. Alla var hjälpsamma och hade något förslag till vad det kunde vara och vi fick höra flera historier om borrelia, mask m.m som kunde få liknande beteende. Personalen trodde först, innan de tittade på honom, att det kunde vara rävskabb. Veterinären konstaterade snabbt att det var fukteksem och de rakade nacken för att se hur illa det var. Det visade sig att det hade spridit sig blixtsnabbt under dagen. Torsdag kväll fanns det endast några små skorpor i nacken som jag trodde var fästingmedlet som hade klibbat ihop sig i hårstråna.

Sacco, som aldrig annars sätter mer än en tass i soffan, har nu mutat in den som sin. Som sjukling får man ju ha vissa förmåner, så matte har gett ett tyst, tillfälligt, medgivande. Han far runt i soffan så kuddar och dynor far iväg och sjunker sedan utmattad ihop och sover i flera timmar.

Det var fjärde veterinärbesöket på en månad (tur att det finns försäkringar). Det börjar bli mycket att hålla reda på nu med ögondroppar tre gånger om dagen, badda med Alsolsprit på eksemet, låta torka ett tag, på med salva 2 ggr om dagen och tabletter morgon och kväll, salva mellan tramdynorna då han är röd och irriterad där.  Veterinären trodde att han skulle blir bättre redan under helgen.  Det kliar något fruktansvärt och han ser verkligen ut som att han vill krypa ur skinnet. Tycker så synd om honom!