Dagen började med att matte chockartat tittade på termometern som visade 21 grader, plus inne och minus ute. Är det möjligen en ny istid på gång?? Hua, matte fick ingen störrre lust att gå på långpromenad med mig efter det. Nu spelar det ju inte någon roll om hon har lust eller inte så hon fick allt bylta på sig och ge sig ut med mig i alla fall. Som tur var kom solen fram och det blev, inte varmt, men åtminstonde lite mindre kallt, och vi fick en väldigt trevlig promenad tillsammans.

Kom igen nu matte, så illa är det väl ändå inte? Efter att ha funderat en stund så bestämde sig matte för att solskenet, den vackra naturen och avsaknaden av lera, mörker och massinvasioner av folk ute, helt klart väger upp den bitande kylan.  

Vi såg en liten fågel som hade kurat ihop sig på en gren. Matte försökte kommunicera att det finns gott om mat på fågelbordet hemma hos oss. Vet inte om budskapet gick fram..

Själv vilade jag upp mig lite i snön. Matte nämnde inget till mig om att det finns gott om mat åt mig också. Vägde mig häromdagen, 33,1 kg, det är väl inte så illa? Matte tyckte vikten var helt ok, före kastrationen för 1 år sedan vägde jag precis under 30 kg vilket var lite för lite, men nu får det inte bli ett hekto till enligt matte. Påpekade att det är mina gener (hälften av mina syskon är ju långhåriga) och min välpälsade vinterskrud som gör att jag ser lite rund ut.   

Det här är matte om någon undrar. Det är tur att jag har bra luktsinne, för till utseendet känner man knappt igen någon utomhus nuförtiden.

Matte var trött på att pulsa upp nya spår i skogen i den djupa snön, så av bekvämlighetsskäl gick vi längs den plogade och sandade vägen förbi Farsta ridskola. Tittade på hästarna som trotsade kylan och gick och strosade i hagen, sedan gick vi ut över isen på väg hem och behövde endast pulsa i den djupa snön några 100 meter.  

Fick leta efter min boll i snön, blir alltid lika stolt när jag hittar den.

Hittade två hinkar i snön också.  Måste så klart undersöka vad det är för något.

Tycker att det är snyggare om hinkarna inte står på varandra ser så där prydligt staplade ut.

Så där ja, mycket nöjd med min insats. Ser mycket bättre ut nu! 

Efter en dryg timme var det inte bara matte som var kall om fötterna. Till och med jag tyckte att kändes bra att få upp tassarna ur snön, turades om att försöka hålla en av mina fyra tassar borta ur snön. Matte bestämde sig för att vi nog båda två skulle uppskatta att komma in och tina upp i värmen, så vi begav oss av hemåt.  

Någon som inte har det lika kallt är Kim (till höger), här tillsammans med kompisen Victor. De börjar istället bekymra sig över att det börjar bli för varmt. . De har nu ca 1100 sjömil (av 2700) kvar till Karibien, häromdagen såg de ett tankfartyg på håll. Den första båt de har sett sedan de lämnade Teneriffa för drygt två veckor sedan.  Snacka om ödsligt..

Efter 3 metersvågor och störd nattsömn pga svårigheter att sova då de kastas runt i hytterna av sjögången, låg Atlanten helt kav still och hela klassen fick hoppa i och bada. Matte, som helst vill se botten när hon simmar i havet, är tveksam till om hon hade vågat hoppa i. Med ett havsdjup på 5500 m så är det nog inte att tänka på att se något havsbotten. För att inte tala om vilka djur som kan tänkas komma upp ur djupet. En timme efter efter badet fick de sällskap av flera kaskelottvalar, vet ni hur stora de är?? Enorma enligt matte, fast de lever förhoppningsvis på fisk och plankton, eller?? Matte är nöjd så länge de inte ser några hajar, i dessa vatten lever ett större antal mindre trevliga firrar har hon läst.. Hoppas att de snart når land och kan simma vid trevliga långgrunda stränder istället. Det skulle få matte att känna sig mycket lugnare..

Det duggar inte direkt tätt mellan blogginläggen från oss för stunden. Matte har varit halvkrasslig och tröttare än vanligt. Sedan gick Tobbes dator sönder, så hon har lånat ut sin dator till honom på obestämd framtid. Lägger dock beslag på den mellan varven, men det blir betydlig mindre datortid just nu. Matte ganska nöjd ändå, hon får en massa andra saker gjorda istället, som tex tömma ur och skrubba hela kylskåpet, rensa lådor fulla med skräp och ja en hel del annat välbehövligt tråkgöra.

Jo, jag skulle ju berätta om sjukgymnastbesöket. Som ni kanske kommer ihåg så haltade jag lite tidigare i höstas och fick träffa en veterinär som inte hittade något fel på mig. Matte, som ändå kände på sig att allt inte stod rätt till (man haltar inte utan anledning), lyckades efter en del väntande få en tid för mig hos Anna Holmgren (diplomerad hundfysioterapeut och hundmassör). Anna har ägnat hösten åt att skriva böcker, hålla föreläsningar m m så hon har inte haft några tider förrän nu. Hur som helst så var vi hos henne i onsdags. Efter lite klämmande och kännande så kunde hon direkt konstatera att jag dels är stel, ömmar i vissa leder fram, har olika stora muskler bak och dessutom ömmar i ryggen. Hon tror att hältan fram kommer från problem bak i ryggen och misstänker L7-S1. (Det är ett förvärvat tillstånd där ryggmärgskanalen mellan ländkotorna och korskotorna blivit trängre. En degeneration av disken som sitter däremellan och man får ett diskbråck. Detta ger en sämre stötdämpning och en ökad rörlighet mellan länd och korskotorna, vilket i sin tur ger förbeningen mellan länd och kors. Förbeningen kan trycka på ryggmärgskanalen och ger då smärta. Slappa ligament runt området gör att nerverna kommer i kläm).Källa www.fraga-veterinaren.se

Tydligen så pass vanligt på schäfrar att när matte skulle beställa tid hos "rätt" veterinär, behövde hon inte ens uppge att jag var en schäfer, det hade hon som tog emot samtalet nästan tagit för givet. Enligt någon statistik matte hittade så var 56% av alla L7-S1 fall schäfrar och hanhundar stod för det dubbla antalet fall. Matchar m a o statistiken mer än väl. Fanns dock ingen ledig tid under hela februari hos denna veterinär och schemat för mars var inte tillgänligt än. Återstår att ringa med jämna mellanrum och hoppas på en återbudstid. Anna nämnde att det kunde vara svårt att få tid, men att vi skulle vänta för att komma till just denna veterinär så då gör vi det. Vi har ju redan varit hos "fel" veterinär och det enda det gav var en magrare plånbok. Tills vi vet mer exakt vad som är fel så blir det heller ingen rehabilitering. Anna trodde att det kan bli fråga om att knapra Rimadyl en period (för att få bort inflammation och få tillbaka rörligheten) och sedan får vi lägga upp en rehabiliteringsplan när vi vet mer och har sett om  röntgen av ryggen visar något som påverkar rehabiliteringsupplägget. Skittrist rent ut sagt, men vi är glada över att förhoppningsvis ändå ha upptäckt problemet innan det gått alltför långt och hoppas på att förutsättningen för att bli återställd är god.

På återseende!