Återigen skriver vi en liten minnesblogg. Det känns som att det är allt för ofta och lika tråkigt varje gång. Någon mister en kär familjemedlem, för det är ju precis vad de är våra underbara, älskade hundar. Aldrig några sura miner utan alltid samma gränslösa glädje när man kommer hem, om man så bara varit ner till brevlådan och tillbaka. En mjuk härlig päls, en viftande svans, spetsade öron som alltid håller koll och milda, varma, nyfkna ögon, alltid lika glada och förväntansfulla inför nya äventyr.

I förra veckan somnade Extra in, bara 3 år gammal, och lämnade sin älskade familj för äventyr på egen hand på andra sidan regnbågsbron. En obotlig skelettsjukdom tog dig ifrån jordelivet alltför tidigt. Våra varmaste tröstkramar till matte Pia med familj som otröstligt saknar sin vän som har lämnat ett så stort tomrum efter sig.

Sacco sänder ett varmt tack för fina minnen och roliga stunder tillsammans.

 

Berit Elisabet med Kasper

10 juli 2009 00:12

Den som själv mist vet hur det känns. Så svårt!
Det sticker till i hjärtat av medkänsla.

http://www.belof.se

 

Dollar

10 juli 2009 18:30

Faan,,va fint skrivet,,,,jag har nog aldrig gråtit så mycket som jag gjort den senaste tiden.
Allt får liksom ett nytt perspektiv......
Ha de bäst...............

http://www.kennelmoneytalks.se

 

Petra, Tjejen och Arrak

10 juli 2009 22:30

Vi har också tänkt på Pia och Extra. Att mista sin bästa vän är en stor förlust och jag önskar våra djur kunde leva med oss under hela vår livstid. Men... vi möts vid regnbågsbron till slut!

Det finns en bro som förbinder Himmlen och Jorden. Den kallas regnbågsbron på grund av dess vackra färger.
Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt friskt gräs. När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats.

Där finns alltid mat och vatten och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna.

Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden.

Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas åt.

LÄNK TILL REGNBÅGSBRON: http://indigo.org/rainbow/

http://www.123minsida.se/arrak

 

Anna med flock

12 juli 2009 11:15

Alltid hemskat att skiljas från en kär vän, jag beklagar sorgen och mina tankar går till familjen som mist en kär vän även om jag inte kände dem... Fint skrivet av dig, det är så ögonen tåras...

http://timsevimse.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nyss var det sportlovsledigt och helt plötsligt var det dags för påsklovsledighet. Ledighet innebär att det står en massa aktiviteter på schemat. Som idag tex då vi mötte upp Petra, Tjejen och Arrak på morgonen för en promenad tillsammans....

Vi får börja med att utse oss själva till årets sämsta bloggare i avseendet att hålla bloggen uppdaterad.  Det beror på att matte fick en tokidé att plocka ut guldkornen bland Kims bilder från resan, det är bara 12.000 bilder att gå igenom. Med trådl...

..nä, inte på oss, men på snöandet. Man ska ju inte gnälla, men måste det vara så djäkla kallt och varför måste det komma mer snö?? Hela tomten är full av snöhögar och smala gångar och det finns ingenstans att lagra all snö som skottas bort. Att prom...

Som vi nämnt tidigare så har matte aldrig provat långfärdsskidor tidigare i sitt drygt 40 åriga liv. Någon gång skall ju bli den första, så imorse vid 07.30 tiden plockade matte fram långfärdsskidorna som hon införskaffade på loppis för en 100-lapp f...

Dagen började med att matte chockartat tittade på termometern som visade 21 grader, plus inne och minus ute. Är det möjligen en ny istid på gång?? Hua, matte fick ingen störrre lust att gå på långpromenad med mig efter det. Nu spelar det ju inte någo...