Så har vi då kommit hem ifrån kvällens träningspass.  Av någon märklig anledning så brukar vi börja med linförighet och sedan typ läggande, ställande och inkallning för att sedan avsluta med budföring och sist lek och bus på agilitybanan. Kanske för att det är den ordningen det går när man tävlar och självklart vill man avsluta med något roligt (när man har genomlidit lydnaden som Ingela uttryckte det).

Hur som helst  så fick vi tipset att göra tvärtom eftersom jag är lite loj och sedan lägga in lydnadsmoment när jag är på hugget istället för att trigga under själva lydnadsträningen. Så matte sparkade och kastade boll, lattjade och sprang. Sedan gjorde vi inkallningar med fokus på att bara få upp lite fart, inga ingångar utan matte vände på klacken och sprang (flämt, flämt hon sprang fram och tillbaka hela kvällen). Så mitt i den roliga leken när jag hade ångan uppe så gick vi helt plötsligt fot, gjorde helt om och vände höger och vände vänster och jag dansade som en balettdansör vid sidan av en förstummad matte. Ingela undrade vad vi hade gjort i veckan som gått (bytt hund??). Matte som ändå tyckte att jag skötte mig väldigt bra förra veckan jämfört med hur det var för några månader sedan. Lydnaden, eller rättare sagt aktiviteten,  har ju blivit MYCKET bättre sedan godiset försvann och ersattes av bollen tidigt i våras. Det finns hopp - även för oss!!

Madde hade annat på gång ikväll så det var bara Jenny med familj som kom. Hon hade förutom Basse som vi träffade förra veckan, ocskå med sig sin andra Rottishane Ibbe som är 5 år. Vi som tyckte att Basse var stor.. i jämförelse med Ibbe var han väldigt liten... 

Ibbe tränar med apportbocken. Jag fick också prova. Av rädsla för att jag skall tycka att det är tråkigt med apportbocken så har inte matte vågat kräva att jag skall hålla den utan att tugga. Hon har varit nöjd bara jag har tagit den och inte brytt sig om att jag har tuggat. Lite tveksamt provade matte också den här varianten (fast det räckte med att hon stod framför mig) vilket visade sig fungera. Ingela poängterade att det är viktigt att inte hålla fast överkäken vilket kan vara väldigt obehagligt. Bara en hand under hakan och möjligen vid behov en hand bakom nacken. Ibbe  lärde sig på 4 gånger vad som krävdes, sedan kunde Jenny stå vid sidan om. 

Sedan provade vi kryp, det har vi aldrig provat tidigare. Det visade sig att jag var en klippa på att krypa och har bra teknik. Nu gäller det bara att skynda långsamt. Här är det faktiskt en fördel att jag är lite loj eftersom bakdelen ofta åker upp när det går för fort.
Tyvärr fick vi inte någon bild på krypet men väl en bild på Ingela som entusiastikt och engagerat gladeligen lade sig på marken för att själv demonstrera momentet för oss som inte vet hur det skall gå till.

Avslutningsvis fick jag såklart leka med Vizca, men hon hade haft väldigt aktiva dagar både igår och idag så hon var trött och längtade hem till sin bädd. Jag sprang runt och skällde, tog hennes boll och försökte allt jag kunde, men icke, inte ikväll. Nästa gång kanske hon inte är lika trött, då får jag säkert med henne på ett race.

Vizca hade med sig sin son, 14 månader gamla Hector också. Hur stora kan Rottisar bli? Vi kunde konstatera att nu såg den tidigare så stora Ibbe liten ut. Stilig kille (det var mattes ord, inte mina)

Idag är det torsdag vilket innebär träningspass med Rottisgänget igen.

Matte ser fram emot ännu trevlig kväll. Själv hoppas jag på att kanske kunna få busa med lite med Vizca igen. Det kanske är bäst att jag sköter mig på träningen så jag ligger på plus..

Imorgonbitti klockan 08.00 är det samling vid Farsta Gård då Petra ska ha en aktivitetspromenad ute på Farstanäset. Om vi hinner (baddag är inplanerad och på eftermiddagen är det tårtkalas) så försöker vi möte upp och slå följe en liten stund..

Om det inte blir alltför sent ikväll så dyker det säkert upp en liten rapport här sent ikväll.

Träna? Ser jag ut som om jag är upplagd för ett träningspass??

Här en bild från igårkväll. Det var skönt att springa på land efter allt badande.