Som vi nämnt tidigare så har matte aldrig provat långfärdsskidor tidigare i sitt drygt 40 åriga liv. Någon gång skall ju bli den första, så imorse vid 07.30 tiden plockade matte fram långfärdsskidorna som hon införskaffade på loppis för en 100-lapp för två veckor sedan och vi gav oss av ut på isen. Att ta sig fram i djup snö var svårare än man kunde ana. Matte levde i tron att man kunde skida uppepå snön, men tji fick hon. Skidorna, med matte på, sjönk envist ner minst 30 cm i snön och det var tungt att ta sig fram. Men skam den som ger sig, hon kämpade på och tog sig fram till ett skidspår och då gick det betydligt lättare. På den plogade isbanan låg ett tunt lager nysnö så vi tog oss hela varvet runt. Långprmenader i all ära, men någon högre puls ger det inte till skillnad från skidandet som satte fart i hela kroppen. Matte var sjöblöt av svett efter 1 timmes tur. Själv joggade jag med och tittade till en början mycket  förundrat på mattes nya sätt att ta sig fram på. Ville först leka med de där konstiga sakerna hon hade på fötterna, men det hade jag inte mycket för då matte gjorde klart för mig att det inte var tillåtet och att det inte var pinnar till mig.

Matte tyckte tydligen att det var ett ganska trevlig sätt att ta sig fram på då hon sade att skidorna kommer att användas fler gånger. Tyvärr får jag ju inte dra något nu, men förhoppningsvis till nästa vinter. I förebyggande syfte för att jag skulle vänja mig så fick jag på mig sele och lina, matte ville se om det gick att få mig att springa framför henne. Det gick så där, nu gick det ju som sagt tämligen långsamt framåt och det räckte med att jag joggade lite lätt, mer bredvid än framför, men det var kul tyckte vi båda två. Väl hemma gjorde matte alla hjärtans dag frukost med bla  äggröra och bacon. För att vara på den säkra sidan att inte förlora några kalorier blev det varm chocklad med vispgrädde. Det hör ju liksom ihop med skidåkning..

Efter en del envist ringande efter en återbudstid till veterinären (som desstuom ska vara mammaledig) gav det äntligen resultat och bokningskalendern i mars öppnades en enda dag för vår skull, vi känner oss mycket hedrade och tacksamma för det initiativet. Tid bokad för röntgen och undersökning tisdag fm den 16 mars. Det känns bra att äntligen ha fått en tid inbokad.

I övrig händer inte så mycket här, vardagen lunkar på som vanlig men imorgon är dock ett undantag. Då har matte tagit semester och hon ska  iväg på en "må bra dag", tillsammans med en kompis och svägerskan Erica (sheriff zeb´s matte). Det är en 40-års present till Erica och eftersom hon inte vet vad dagen kommer att innehålla så får den även här benämnas som "hemlig". Man vet ju aldrig om hon tassar in och läser min blogg..

Vi börjar alltmer längta efter vår, fågelkvitter, och barmark så man återigen kan spåra (men visst kan man lite smått börja ana vår i luften, eller är det bara mattes önsketänkande??). Dock lär vi nog få vänta ytterligare ett tag innan våren är här på riktigt, snön ser ut att vilja stanna. (fast det är klart, det är ju en förutsättning för att matte skall kunna använda sina långfärdsskidor igen).

Till er vinterfrusna själar så delar vi med oss av lillhusse Kims äventyr från karibien i väntan på att värmen skall komma till oss. Matte är avis och skulle också vilja uppleva allt roligt som klassen får göra på sin resa.

En vacker solnedgång på atlanten..

Spänstiga hopp från båten ner i det blå...

Efter 25 dagar ute till havs blev några i klassen så glada över att vara i land att de kysste marken:)

Efter lärarbyte har kemilektionerna ombord på Älva har nu bytts ut mot marinbiologi och religon. Nedan en vik på Martinique ..  

Kim och Victor mitt uppe i en  lektion om klippstrandens ekologi och alla dess små djur och växter som avslutades med snorkling och bestämning av olika zoner, arter och räkning av individer.

På ön Bequia besöktes Orton Kins turtle sanctuary, en fristad för Hawksbillsköldpaddan, där man arbetar för att rädda den utrotningshotade arten.

Med vita stränder och palmer som klassrum får halva klassen undervisning i marinbiologi och längre bort får övriga en genomgång i judendomens historia. Killarna i klassen har försett alla med färska kokosnötter att kalasa på som mellanmål (lokala trädklättrare bistod med lite hjälp, och de lär ha skrattat  gott när klassen försökte upprepa deras bedrift att öppna de hårda nötterna).

Vi önskar alla en fortsatt trevlig resa, än återstår drygt två veckors äventyr och besök av ytterligare några öar i den karibiska övärlden innan det är dags för hemresa.