Har varit och spårat vid klubben idag. Skogen där matte hade tänkt lägga spår var redan upptagen av andra spårläggare, men kohagen stod till vårt förfogande. Det blev ett långt spår, kors och tvärs genom hela hagen med massor av vinklar och sedan in i skogen. Tanken var att träna lydnad först, men regn var i antågande och svarta moln tornade upp sig. Matte blev orolig för blixtoväder och vågade inte chansa på att vänta då hon inte ville befinna sig mitt ute på öppna fältet om ovädret brakade löst. Det fick därför bli direktspår och lydnadsträning efteråt istället. Jösses, sade matte när jag for iväg som en vessla i 180 genom hagen. Hon hade full sjå att hinna med där bak i linan. Tog alla vinklar och alla apporter klockrent. Matte mycket nöjd efter en mängd virriga och usla spår hela sommaren. Kan det bero på det lite kyligare vädret?

Här en gammal spårbild bara för att matcha ämnet..

Innan vi åkte till klubben träffade vi grannhunden Pelle som var på promenad med sin matte. Pelle är en toppenkille tycker både jag och matte. Tyvärr har han lite ont i benen och orkar inte med så mycket bus längre. Men lite fart fick jag på honom idag i alla fall. Här sitter vi och poserar tillsammans.

I söndags gick matte och jag till Kvarnsjön. Då såg vi den här typen som snabbt ringlade ner i sitt bo under en stor sten. Tur att det bara var en snokis... Tränade lite lydnad på söndagseftermiddagen också. Det var lite varmt och träningen gick i sirapens tecken. Matte sade att hon aldrig någonsin ska anmäla sig till en tävling igen. Efter dagens pass då jag var på alerten igen såg jag minsann att hon kollade SBKs tävlingskalender. Snacka om velig..