Senaste inläggen

Av Elisabeth Björkman - 29 december 2009 22:17

Inget fel på husses intelligens, men matte undrar hur han tänkte när han tvättade bilen häromdagen. Ok, det var plusgrader då, men nu är det -10 grader, det får vissa oönskade effekter. Speciellt om man har en Audi som har problem med låsen redan innan. Dessutom sade det "pang" om uttaget till kupévärmaren igår, så den fungerar tyvärr inte heller. Men, även solen har fläckar och han är ju världens bästa husse i alla fall.


Hur som helst så skulle vi åka och fixa några ärenden, bara det att vi inte kom in i bilen. Husse försökte med en värmepistol men efter en kvart var resultatet fortfarande detsamma - vi kom inte in i bilen. Som tur är så är husse en kreativ person, försvann in i garaget på nytt och kom ut fullastad med prylar.  Aha, lite skivor och isolering blev väggar och några filtar uppepå fick bli tak. Mitt i alltihopa står en byggfläkt. Vilken mysig koja dörren fick. Tro det eller ej men efter ytterligare 15 min var magin ett faktum och dörren gick upp. Tjoho!
Tyvärr ser vårt garage ut som de flesta andra?? Fullt med allt annat än plats för få in en igenfrusen bil. Skulle inte skada med några arbetstimmr i garaget. Men det är ju så skönt att bara få vara ledig.

  


Nu var det ju så att det var tänkt att jag också skulle få följa med. Jag gillar att följa med i bilen även om det inte är någon utflykt för mig. Känns bra att veta bara att de inte gör något skoj utan mig. Problemet var att samtliga dörrar var fastfrusna. Men eftersom jag har världens snällaste husse så bygger han en ny koja till bakluckan och tinar upp den också. Så efter ytterligare en kvart så kunde även jag få hoppa in i bilen.

  


Igår kväll inträffade ytterligare en incident. Matte sprang in på ICA i Farsta för att handla, under tiden satt Kim i bilen och läste, med musik och lyse på. Bilen stendöd när vi skulle därifrån.  Som tur är har vi världens bästa vänner som ställer upp i  alla väder och med kort varsel räddade matte och Kim från en natt på parkeringen i Farsta C. Frid och fröjd om det hade slutat där, men när de precis var klara så är det något klantigt skrälle som med full gas lägger i backen på sin bil och kör utan att över huvudtaget se sig om - PANG!! Världens jättebuckla i hela bakre sidan. Tyvärr inte i vår bil, matte hade blivit själaglad om det hade varit det. Dels för att vår bil hade behövt en ny sida bak och dels för att hon skulle ha sluppit ångesten hon nu fick dras med. Snälla Lillen som lämnade soffhörnet och brasan för att komma och hjälpa fick nu en väldig massa bekymmer på halsen. So sorry!! Det märkliga var att parkeringen var såpass tom att hon knappt hade behövt backa alls. Vi får glädjas åt att ingen levande varelse stod ivägen, då kunde det ha blivit riktigt tragiskt.


Själv har jag varit på mina vanliga promenader. Fick leta korvbitar inomhus idag, hittade allihopa, alltför fort enligt matte. Här är jag i fullfart att äta upp en som jag precis nosat upp.


Imorgon ska jag visst få träffa Tjejen hörde jag matte prata om i telefonen. Det ser jag fram emot. Bäst man tar igen sig nu så man är pigg tills imorgon.

Sov gott allemsammans!

  

Av Elisabeth Björkman - 28 december 2009 12:43

Har sovit skönt i natt, bäddade ner mig i Tobbes säng och ville inte gå ut på någon sen "lätta på benet" runda, zzzzz..  Matte var snäll och lät mig sova vilket fick till följd att jag 06.30 inte kunde hålla mig längre utan blev tvungen att köra upp matte. Hon morrade lite och sade hon ångrade att hon inte körde upp mig i går kväll, hon tyckte det var bättre att hon körde upp mig än att jag körde upp henne. Tycker inte jag som var väldigt nöjd över att få sova i fred igår.


Vi tog med oss lite bröd och matade fåglarna med på vägen ut till Farstanäset. De var inte ett dugg rädda för mig utan åt spatserade glatt runt mig och glufsade i sig av brödet.

  


Jag fick lite utdelning jag också då jag sprang på ett korvträd. Trodde inte att det var säsong för korvträd nu så jag blev mycket glad över fyndet. Stannade sedan på vägen tillbaka för att kontrollera om det hade vuxit ut nya korvbitar men det tar visst mer än 1 tim. Ska hålla noga koll framöver så ingen annan lägger beslag på mitt träd.

  


Smulan åkte ju hem igår så idag har jag fått roa mig på egen hand. Matte undrade vad jag höll på med där jag stod i skogen och grävde. Kom efter en stund springande med denna pinne. Måste skicka matte på gym då hon sade att hon inte orkar kasta den åt mig.

  


På väg hem mötte vi en liten, typ en tvärhand hög, ilsken lösspringande hund.  Så fort den fick syn på mig satte den full fart mot oss, skällde, morrade, visade tänderna och försökte attackera mig. Matte, som snabbt insåg vem som skulle gå förlorad ur en kamp, fick ta ett rejält tag i halsbandet på mig och försöka hålla illbattingen borta med fötterna till hans matte kunde komma och ta bort honom. Jag brukar inte ha några problem att hålla mig lugn, även om mötande hundar skäller eller morrar  på mig,  men när någon uppenbarligen ger sig på mig då djä.... Då viker jag inte en tum. Får samma effekt som Hulken, jag växer fyra storlekar, hornen växer ut, lejonvrålet kommer upp ur strupen och jag ser ut som en vithaj. Det skrämde dock inte den lilla illbattingen ett dugg, han såg ut att tro att det var han som var stor och stark. Det hela slutade som tur var väl då hans matte hann fånga upp honom innan vi hade kommit i närkamp.

Trist avslutning på en annars trevlig promenad.

Nu ska jag ta igen mig och matte ska städa upp lite här hemma efter julfirandet.

Ha det gott allesammans!

Av Elisabeth Björkman - 27 december 2009 12:14

Förmiddagen ägnades åt en långpromenad med matte och Smulan. Den sista innan hon åker hem idag. När matte kom ut på trappen såg hon något hon aldrig har sett i området tidigare. En älg som kom lunkande på vägen alldeles på egen hand. Matte förstod att jag skulle notera besöket så det blev koppel på.

Mycket riktigt så noterade jag älgspåret i snön och matte fick en 100 kilos kloss i kopplet. Hon tog tillfället i akt och övade inkallning, mycket trist aktivitet om ni frågar mig. Jag var ju upptagen med viktigare saker och ville egentligen inte alls avbryta mitt viktiga uppdrag. Men det är ju trots allt jul och man ska vara extra snäll så jag kom snällt när matte ropade. Tyärr ingen bild på älgen vilket hade varit kul att visa.

  


Sedan busade vi på ängarna. Det var tungt att springa i den djupa snön idag men vi kämpade på bra. Matte också för den delen.

  


Sedan hittade vi något i snön som doftade mycket intressant. Genom teamwork lyckades vi snabbt gräva undan all snö.

  


Tänker inte berätta vad vi letade efter, men det luktade fantastiskt gott.

  


Matte undrar om det går att andas under snön eller om vi höll andan hela tiden. Hon blev nästan orolig att vi skulle få syrebrist där under snön.

  


Smulan blev trött och tog en vilopaus i snön.

  


Jag följde hennes exempel och tog igen mig lite jag också.

  


Sedan var det full fart igen.

  


Smulan övade på piruetter..

  


..och jag tog några balettsteg jag också, dock inte lika graciösa (mattes åsikt).

  


Lagom tills vi kom hem igen tittade solen fram för första gången på länge och vi fick posera lite i solskenet.

  
Därmed tackar jag Smulan för den här veckan. Mycket skoj har vi haft, men nu kommer jag nog att sova ut ordentligt för trots allt är det ju så att man inte kan slappna av på samma sätt som vanligt när man har en inbo. Måste ju hålla ett öga på matskålen, leksakerna och allt annat som jag anser tillhöra mig.

  



Av Elisabeth Björkman - 26 december 2009 23:30

Har varit på släktmiddag hos mattes brorsa idag. De flyttade in i nya huset igår och trots att ytskikten ännu återstår så var julgardinerna på plats och julstämningen på topp. Träffade såklart sheriffen med underhuggare, idag inträffade dock något märkligt. Vi hade Smulan med oss och hon drog till sig all uppmärksamhet. Till min stora glädje så hade varken Zebban eller Luke hade tid att hänga efter mig. Fick därmed en mycket stillsam kväll och kunde strosa runt i huset bäst jag ville utan att någon tog någon som helst notis om mig. Fr o m nu ställer jag krav på att Smulan är obligatorisk som sällskap när vi åker dit.


Zebban blev så störtkär att han fick hålla sig i hallen. Han kunde bara inte släppa Smulan med blicken för en sekund.

  


Vi andra inspekterade julbordet. Fanns en hel del som jag hade kunnat tänka mig att smaka om jag hade fått.

  


Smulan hittade ett märgben på golvet som hon glatt tuggade på. Jag låg en bit ifrån och blev lite avis. Visade matte att jag i smyg har övat på kryp, vilket jag visade mig vara mycket duktig på.

  


Inget fel på min nos. Talade om för matte att jag noterat i vilket skåp grisöronen förvarades. Det visade sig vara en lyckosam upptäckt och vi fyrbenta tilldelades alla var sitt grisöra av Erika. Här jag och Luke som smaskar i oss av delikatesserna. Berättade för matte att jag noterat att det fanns rådjursstek i kylskåpet också. Gav dock ingen utdelning. Sånt är för tvåbenta sade matte. Jag delar inte hennes åsikt.

  


Smulan gillade också grisöron och såg till att äta upp varenda smula.

  


Smulan passade också på att  bekantade sig med Kaj. Det var hundar, katter och barn överallt.

  


Vi fyrbenta blev alla trötta och Luke gick och lade sig på en solstolsdyna i ett hörn.

  


Jag tyckte det såg väldigt skönt ut så när han gick därifrån för att dricka lite vatten var jag snabb att lägga beslag på slafen. Han såg mycket förvånad ut när han kom tillbaka och platsen var upptaget. Själv sov jag som en stock och låtsades inte om honom.

  


Vi tackar för en trevlig kväll och hoppas vi får tillfälle att ses snart igen.

Imorgon är det dags för Smulan att åka hem till sig, men jag får säkert tillfälle att träffa henne också igen snart.



Av Elisabeth Björkman - 25 december 2009 12:13

Så blev det då äntligen julafton. Eftersom det blev så sent igår kväll tog det lite tid innan vi kom iväg, men när vi äntligen kom ut tog vi en promenad runt Ågestasjön.


På ängarna fick Smulan vara lös en liten stund och vi fick tillfälle att göra oss av med allt spring i benen som vi hade samlat på oss under natten.

  


Sedan tog jag tillfället i akt och passade på att lära Smulan allt jag kan om spår. Vilka som är intressantast och vilka som gör matte argast (enkelt, det är samma sak).

  


Visade även var man hittar juldelikatesserna - frusen hästskit.

När vi var nästan hemma träffade vi Elin som precis kom tillbaka från en tur i skidspåret med Mirko. Hon hade sett oss på håll och hann köra i fatt oss med bilen.  Jättekul tyckte matte som fick tillfälle att önska dem God Jul. Jag tyckte också att det var trevligt att träffa Elin och ville inte dela med mig av uppmärksamheten till Smulan. Anser att Elin är min kompis, en mycket trevlig sådan.  

  


När vi kom tillbaka hade husse lagat tomtegröt, dukat och väckt grabbarna. Bara att slå sig ner vid dukat frukost (lunch) bord. Mycket trevligt tyckte matte.

Efter att ha tittat på Kalle Anka på TV kl 15.00 och sedan ätit julmiddag var det äntligen dags för dagens höjdpunkt - julklappsutdelningen.

Jag fick en ny gris, en mycket uppskattad julklapp då jag har haft min förra sedan jag var valp och den sknar både fötter, öron och pipljud. Jag vaktar numera den nya grisen mycket noga och bär den med mig hela tiden.

  


Smulan fick såklart också en julklapp. Ett ben som jag i ett obevakat ögonblick lade beslag på och nu har gömt väl på ett mycket hemligt ställe.

  


Fick ett snyggt halsband också, beställt från Sadelmakarna i Vallentuna. Känner mig väldigt snygg i det. Tror dock att matte gillar det ännu mer, vet att hon gått och suktat efter det här halsbandet i flera år.

  


De övriga i familjen fick såklart också julklappar. Alla julklappar var försedda med mer eller mindre fyndiga och märkligt formulerade rim, vilket bjöd på en hel del nöje och glada skratt under julklappsöppningen.

  


Kim stod för kvällens humorklapp då han hade införskaffat dessa hjälmar till husse och lillebror samt försett dem med texten "far och son". Årets julklapp var nog annars dubbdäck till de tvåbenta, gummidamasker med broddar i. Perfekt till husse, matte och svärmor som numera går tryggt och stadigt på isiga promender.

  


Julaftonskvällen avslutades för vår del med en promenad runt sjön med husse. Matte var trött efter en lång dag och somnade i soffan sedan hon skjutsat hem svärmor. Alla känner sig mycket nöjda med julafton som har varit en lugn, stillsam och väldigt trevlig dag på alla sätt och vis!


Vi önskar er alla en fortsatt God Jul!

Av Elisabeth Björkman - 25 december 2009 11:35

Dan före dan var det fullt upp även för oss fyrbenta, därav ligger vi efter lite i bloggandet.


Vi har fixat julskinkan och såklart även provsmakat den. Måste ju veta vad som ställs fram på julbordet. Skinkan fick klart godkänt och Smulan håller vakt så ingen tomtenisse kommer förbi och tar den med sig.  


Vi hjälpte grabbarna med att klä granen.

  


Sedan hade vi dragkamp med Smulans leksaker. Jag tycker såklart att ALLT som kommer innanför dörrarna i mitt hus tillhör MIG.   


Matte och husse de pysslade lite de också. För drygt 1 år sedan monterade de upp garderober i hallen. Skoskåpet blev dock aldrig färdigmonterat, men idag har det äntligen fixats så nu står skorna i parad och väntar på nästa säsong.

  


Eftersom Smulan får hålla sig i hallen tills hon har torkat efter varje promenad så blev det lite bökigt när husse och matte konstant låste sig inne eller ute då dörren in till vardagsrummet har saknat handtag (det är väl så där en 3 år sedan dörren monterades). Det fick husse att ta tag i saken och numera är handtaget på plats, tog ungefär 3 min att fixa:) Tjusigt värre!

  


Fram på eftermiddagen var matte extremt grinig. Något blev fel med degen till julkakorna och de blev nästintill oätliga, mattes humör var inte direkt på topp.  Husse konstaterade att matte inte hade ätit något och fixade snabbt ihop lite ätbart till henne. Man kan tolka det som man vill men matte tolkade det som att husse ville vara lite extra snäll mot sin högt älskade hustru. En annan variant, mer trolig om ni frågar mig, var att tolka det som att husse ville slippa ha en gnällig kärring i huset.. Oavsett anledning så smakade gröten fantastiskt och matte blev på gott humör igen:)

  


Julstöket fortsatte med julklappsinslagning långt in på småtimmarna och Tuffe ville gärna hjälpa till. Han åkte dock upp på övervåningen då han ställde till med mer besvär än var till hjälp då han tuggade på julklappssnörena, lade sig på julklappspappret och var allmänt ivägen.

  

Sedan väntade vi alla med spänning på att det skulle bli julafton.













Av Elisabeth Björkman - 23 december 2009 12:10

I väntan på att Smulan ska komma tillbaka har jag passat på att vila upp mig och unnat mig lite snöinpackning, mycket avkopplande aktivitet.

Kommer hon inte snart?

  


Tillslut var hon då här igen. Vi började dagen med ett tokspel i snön.

  


Vi stannade och tittade på alla fåglar i Norrån.

  


Sedan lekte vi kurragömma.. ser ni var jag har gömt mig?

  


Tjoho, här är jag!! Hi, hi..

  


På väg ut mot Farstanäset såg matte en liten röd julgranskula skymta under snötäcket på en gren. Efter att ha skakat av lite snö uppdagade sig denna vacka julgran - mitt i skogen.

  


Sedan hittade jag en pinne att leka med.

  


MIN pinne, bara så du förstår det!

  


För att förstärka budskapet låter jag som ett helt lejon. GGGRRRRR!!

  


Ha, ha, budskapet gick uppenbarligen hem:)

  


Trodde jag.. det här hade jag inte räknat med.. Hon är inte lite fräck!

Skulle ha ryat i lite hårdare inser jag!

  



Urk! Hon stryper mig!!! Hon ska bara ha pinnen - till VARJE pris!

Jag tänker dock inte offra livhanken för en liten pinne så på eget bevåg lämnade jag kvar den i snön och gick vidare.

  



Sedan lunkade vi vidare hemåt, sida vid sida.  


Nu ska matte ta tag i allt där som hon avundsjukt konstaterat att vissa andra redan har klarat av. Griljera julskinkan, baka, slå in julklappar, klä granen, förbereda lite mat. Imorgon vill matte inte göra något annat än på sin höjd koka potatis. Julafton skall vara lugn och fridfull från början till slut är tanken. Umgås med familjen spela lite kort, schack eller kanske plocka fram sällskapsspelet Risk. Vi får väl se om hon lyckas. Dags att köra upp grabbarna så hon får lite hjälp med julstöket.

Vi har dock blivit stationerade i hallen tillsvidare. Matte säger att jag får hålla Smulan sällskap tills hon har torkat. Taskigt tycker jag, det är ju inte jag som är blöt. Jag vill krypa upp i sköna gosiga soffan, inte ligga ute i hallen och plaska. Det är ju rena rama poolen här!

  

Tyson han får minsann sitta i köksfönstret och spana på fåglarna som håller till i fågelholken som husse har satt upp.
  

Vi hör snart av oss igen med jullovsrapport!


Av Elisabeth Björkman - 20 december 2009 12:23

Det är lustigt så snabbt man ändrar inställning. Från att ha längtat efter snön hela mörka hösten så suckar matte nu när hon tittar ut genom fönstret och ser snön som bara faller och faller, mer för var dag som går. Visst är det mysigt, men när det hela tiden kommer mer så blir varje promenad som ett nytt marathonlopp när ett nytt spår ska trampas upp. För att inte tala om uppfarten som ska skottas, om och om igen. Tycker allt hon är lite gnällig min matte.


Förmiddagspromenaden fick bli en tur runt Ågestasjön. För att slömatte skulle orka hela varvet runt skippade hon den härliga promenaden över ängarna och valde den plogade cykelvägen första biten. Hon tyckte det räckte gott att pulsa halva rundan.


Men visst är det vackert ute nu! 

Efter en liten pulshöjande incident igår eftermiddag när lilla damen smet från tomten när husse och matte skulle dra fram släpet och sedan vägrade låta sig infångas så får den lilla rymligen numera finna sig i att koppeltvång råder.

  


Det går bra att busa i snön trots kopplet.

  


Hääärligt med vinter om ni frågar mig!

Gillar vintern mycket bättre än den outhärdligt varma sommaren.

  


Jag är ju lite bekväm av mig, har nog lärt mig av matte, så jag föredrar de upptrampade spåren. Smulan däremot bekymrar sig inte ett dugg över spårval. Det går lika bra att hoppa jämfota i den djupa snön. Vad ska det vara bra för? Då gör man ju av med en massa energi i onödan.

  


Det bästa med att gå här är att man slipper alla skidåkare. De enda vi träffade på hela promenaden var en häst med ryttare som lägligt passade på att upplysa oss om hur bekvämt det var att ta sig fram till häst i snön. Eller hur..

  


I kväll kommer Smulans mattes mamma och hämtar henne, men på tisdag kväll åker vi och hämtar tillbaka henne så hon är snart här igen.

Presentation

Omröstning

Hur hittade du till min blogg?
 Fick adressen av husse eller matte
 Fick adressen från en bekant till husse eller matte
 Via en länk på en annan blogg
 Sökte efter något på nätet och hamnade här
 Ren slump
 Annat

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards